”CFO:n är i allra högsta grad en generalist”

Annons

När jag tar pulsen på mina intervjuoffer inför eventuella rekryteringar blir det tydligt att jag har att göra med tusenkonstnärer som skummar på ytan på företagets finansiella frågor och sällan dyker ner i detaljerna. Detta är inget nytt fenomen och när jag tog initiativ till att starta CFOworld för fem år sedan såg bilden precis likadan ut.

Det gör att jag gång på gång förundras över att nyrekryteringar sällan tar nya grepp, det vill säga att företaget som regel vill ha en person som har identisk profil med den som slutar. Personen ska gärna ha erfarenheter från samma bransch, samma typ av produkter och vilja arbeta precis på samma sätt som den tidigare har gjort. Vara stöpt i samma form, alltså.

Visst kan det vara en väl fungerande lösning. Och jag hade förstått argumentationen om det var så att företaget behövde någon specialist som skulle hantera en utmaning som upptog merparten av arbetstiden i CFO-rollen. Men i minst nio av tio fall, enligt min erfarenhet, är en CFO inte är någon specialist utan i allra högsta grad en generalist – och kanske fram för allt en ledare. En ledare som kan det finansiella språket och därmed kan hantera ett ledarskap som täcker flertalet områden, allt från redovisning till M&A-strategier.

Det är någon som kan skapa en helhet av delarna och leda den finansiella administrationen till en bättre och lönsammare funktion samt naturligtvis även förbättra verksamheten (vad det nu betyder för det enskilda företaget). En duktig CFO behöver inte branschkunskapen för att göra ett bra jobb.

CFO:er som är duktiga på att förbättra processer och rutiner brukar i regel ha gått i mål med sina större projekt efter tre till fyra år. Efter det söker de sig gärna mot nya utmaningar.

Finanschefen som är inriktad på att arbeta med förvaltning tar längre tid på sig och drivs av helt andra faktorer.

Den förvaltande CFO-rollen har historiskt varit den vanligare stereotypen medan trenden i dag pekar på att förändringsagenten till CFO är mer populär bland karriäristerna.

Det är i alla fall ytterst sällan jag träffar en CFO som är inriktad på en speciell bransch eller som ens föredrar att vara kvar eller förflytta sig mot en specifik bransch. De CFO:er jag intervjuar för rekryteringar vet oftast vad de kan och vad de inte kan, och är inte rädda för nya utmaningar.

Men det är däremot företagen. När företag rekryterar nya CFO:er är de inte ute efter att pröva något nytt. Frågor som IFRS blir viktigare än allt annat i kravspecifikationen, trots att företaget rapporterat enligt samma standard sedan länge utan förändring. Istället för att titta på hur nästa person skulle kunna tänka ”out of the box” eller förbättra verksamheten och processerna ytterligare väljer företagen det defensiva kortet.

Jag är övertygad om att det många gånger finns utrymme för att vara mer kreativ, konstruktiv och långsiktig i sin rekrytering.

Företagen måste våga satsa på nya grepp. Inte minst med tanke på att vi lever i föränderliga tider, när Internet ställer villkoren för flertalet branscher på ända.

Den nya CFO:n kan komma från en annan bransch, det är inte farligt! En klok chef anställer personer som är duktigare han eller hon själv är, och på precis samma sätt måste vd våga utmana inarbetade mönster även internt. Kulturen sitter inte i processerna utan i hur företagen välkomnar nya idéer och ledarskap.

De flesta vet att kultur övermannar struktur i slutändan. Affärsutveckling handlar inte bara om ett externt ansiktslyft utan även om intern effektivitet. Vilket en rätt rekryterad CFO kan bidra till.