Därför ska ditt företag dela med sig av sin data

Annons

Annons

– Ingen läser manualer längre. Hur många behöver en handbok för att kunna använda Google?

Det säger Timo Elliott. Hans officiella titel är senior director of strategic marketing på företaget SAP. En annan, aningen mer informell titel, är ”evangelist”, med mål att sprida budskapet om nyttan av att dela information med teknologins hjälp. Ett av hans budskap är att information i beslutsstödet ska vara tillgängligt i hela organisationen och presenterat i ett så enkelt gränssnitt att användaren intuitivt kan förstå det. I veckan var han i Stockholm för att föreläsa på temat: The Clear Intelligence Future: Simple, Seamless and Strategic.

– Jag vill inte bara att alla inom en organisation ska ha tillgång till all information, jag vill att informationen ska nå ut utanför företaget, säger Timo Elliott till CFOworld.

Han illustrerar sin åsikt med ett exempel på hur konkurrerande företag behöver varandras siffror för att kunna analysera in situation.

– Om någon sa åt dig att ditt företags försäljning minskat med fem procent, då låter det som dåliga nyheter. Men om marknaden har minskat med 10 procent och dina konkurrenters försäljning minskat med 15 procent, då är det goda nyheter. Då har du förtjänat din bonus.


Timo Elliot föreläser i Stockholm

Själv menar han att utvecklingen går åt rätt håll, men att en helt transparent organisation är en utopi.

Hur påverkar en sån utveckling CFO:ns roll?

– Tillgången till information är den häftiga biten, men det viktiga är att använda informationen som grund för beslutsfattande. Finansfunktionen är ju absolut bäst kvalificerad för att analysera och använda detta till att utveckla rörelsen. Det är så det borde fungera, men ofta gör det inte det.

– Det beror på att finansfunktionen många gånger är konservativ, väldigt negativ till att ta risker och enbart fokuserar på pengar. Pengaflödet är ett mått som släpar efter när det gäller att avgöra hur det går för ett bolag. Om kundnöjdheten vänder nedåt, så kommer det att dröja länge innan den utvecklingen ger utslag i intäkterna.

Ett område där Timo Elliott skulle vilja att finansavdelningen arbetade på ett annat sätt är kostnader inom företaget:

– Ofta utför företagen fantastiska analysarbeten, som går åt till att förhindra bedrägerier eller att dra ner på kostnader. Men man glömmer bort att analysera vad som faktiskt skapar värde. Där skulle finansfunktionen kunna spela en mycket större roll för att utveckla affärsidén.

Därför vill Timo Elliott se en ny roll för CFO:n, som Chief Performance Officer:

– Egentligen är det en uppgift som många CFO:er redan har. Men idag finns så stora avstånd mellan olika avdelningar att samma information behandlas helt olika hos finansfunktionen och IT-funktionen.

– Efter att samma information har behandlats av två olika silos kommer avdelningarna fram till helt olika slutsatser, CIO:n presenterar en version, CFO:n en annan. Det slutar med att man diskuterar vilket beslutsunderlag som stämmer, istället för vilka beslut man ska ta.

Enligt Timo Elliott är ett av skälen till att avdelningar inom samma företag kan ha så olika uppfattning om hur verkligheten ser ut att många inom organisationen är ovilliga att dela med sig av den information de har. För att ändra på den attityden finns två olika tillvägagångssätt: Uppifrån och ner, eller nerifrån och ut till resten av organisationen.

– Om vd säger: ”Ni måste dela med er av informationen” kan man lyckas sprida den attityden i företaget. Fast det är en metod som fungerar bäst om rörelsen befinner sig i kris, då är folk mycket mer benägna att ändra sina beteenden.

– Det andra sättet är att någon del av företaget som är öppna och delar med sig lyfts fram som goda exempel av ledningen, då kan det spridas genom hela rörelsen.

Dock, påpekar Timo Elliott, spelar det ingen roll om alla kan ta del av och förstå information om företaget inte mäter rätt faktorer. Ett exempel från hans hemland på hur svårt detta kan vara gäller hur företag bedömer utfört arbete med hjälp av KPI:er:

– Städningen i Londons tunnelbana outsourcades och skulle sedan utvärderas. Man ville helt enkelt kontrollera om det var rent där eller inte. Så för att kunna se om städfirman levde upp till sina åtaganden var uppdragsgivaren tvungen att avgöra vad som räknades som skräp. De beslutade att pappersbitar mindre än tre centimeter långa inte räknades som skräp.

Timo Elliott plockar upp ett papper från bordet:

– Nu är det alltså skräp.

Sen river han sönder papperet i småbitar.

– Nu räknas det inte längre som skräp. Hur fungerar den definitionen om de verkligen ville ha reda på om tunnelbanan var städad?