Expertpanelen: Därför är medling bäst för affärerna

Medling är en form av tvistlösning som kan väljas som alternativ till tvist i domstol eller skiljeförfarande när parterna tror sig kunna nå en frivillig samförståndslösning. En avgörande skillnaden mot domstolsprocess eller skiljeförfarande är således avsaknaden av tvångsmedel. Medling bygger på frivillighet och på att parterna kommer överens om att utse en lämplig medlare som hjälper dem att hitta en för båda parter acceptabel överenskommelse.

Medlingen skiljer sig från vanliga förhandlingar genom att det finns en oberoende tredje part, medlaren, som på ett strukturerat sätt agerar för att parterna ska nå en överenskommelse. En medling kan närsomhelst avslutas av en part som anser att medlingen inte leder någon vart.

Medling har kommit alltmer i ropet de senaste åren. Till del är det ett resultat av att fullskaliga tvister upplevs som kostsamma och tidskrävande samtidigt som de ofta medför att en eventuell fortsättning på affärsrelationen är helt utesluten.

Ett medlingsförfarande är i normalfallet ganska snabbt, några månader, och relativt sett billigt då det normalt endast är en mycket begränsad skriftväxling. Om en tvist uppkommer i ett pågående affärsförhållande så är det också större risk för att affärsrelationen, som ju utöver tvisten kan vara fortsätt god, upphör på grund av att allt ställs på sin spets i en tvistsituation.

En annan fördel som ofta lyfts fram är att om parterna själva har kontroll över den överenskommelse som träffas finns det en möjlighet att de blir mer nöjda med utgången – förhoppningen är att ett ökat inflytande från parterna ska leda till ett minskat missnöje.

Det finns från såväl regering och övriga myndigheter samt från organisationer som exempelvis de olika handelskamrarna runtom i Sverige ett intresse av att bidra till att öka användandet av olika alternativa tvistelösningsformer, däribland medling.

Samma intresse av att stärka den här typen av alternativa sätt att hantera tvister finns på såväl europeisk, EU, som på global nivå. Intresset har resulterat i ett förslag till ny lag som reglerar tvistelösning. Lagen bygger på ett EU-direktiv och föreslås träda i kraft redan den 1 augusti 2011.

Lagförslaget syftar till att göra det mer attraktivt och effektivt med medling utanför domstol. Lagförslaget reglerar således inte medlingen som redan förekommer i domstol – även om vissa förändringar samtidigt föreslås i det regelverket.

I det följande avstår jag från att gå in på medling inom ramen för domstolarnas verksamhet och koncentrerar mig på den nya lag som föreslås.

Lagen är alltså tänkt att reglera medling som genomförs innan talan har väckts i domstol eller skiljeförfarande har påkallats. Sådan medling kan ske helt ad hoc genom att parterna gemensamt kontaktar en person de har förtroende för som agerar som medlare. Den kan också genomföras med hjälp av de olika medlingsinstitutioner som finns.

I Sverige är två exempel på sådana institutioner Stockholms Handelskammares Medlingsinstitut och Västsvenska handelskammarens. Om en sådan institution anlitas så bistår den normalt med utseendet av medlare (efter att ha hört parterna) om inte parterna är överens om något annat.

Viktigare delar i den föreslagna nya lagen är följande:

  • En lagstadgad tystnadsplikt för medlare införs. Medlaren förbjuds att obehörigen röja eller använda vad de har fått kännedom om under medlingen. Genom detta minskar behovet av ett sekretessavtal med medlaren.
  • Under den tid medling pågår så kan i princip inte preskription inträda eller någon frist för när talan ska väckas löpas ut. Sådana tidpunkter flyttas fram till tidigast en månad efter medlingens avslutande.
  • En möjlighet för domstol att genom en särskild förklaring, en verkställbarhetsförklaring, göra en medlingsöverenskommelse verkställbar. Detta innebär att den överenskommelse som träffas kan verkställas med hjälp av kronofogden om den förpliktigade parten inte fullgör sina åtaganden.
  • Ett alternativ till en verkställbarhetsförklaring meddelad av domstol är att parterna utser medlaren till skiljeman och denne sedan stadfäster parternas överenskommelse i en skiljedom som således också är verkställbar. Den modellen har såväl Stockholms handelskammare som Västsvenska Handelskammaren fört in i sina respektive medlingsregelverk.

När, eller om, man hamnar i en tvist är min uppfattning att man i vart fall bör överväga om medling kan vara en lämplig metod att lösa tvisten och om man ska föreslå motparten det. Det man ska komma ihåg är att det också är möjligt att genomföra ett medlingsförsök när en tvist har pågått under en period.

Då, när parternas inställning och bevisläget ofta är tydligare än det var initialt och parterna på så sätt bättre kan bedöma sina processförutsättningar, kan det inte sällan var lättare att nå en överenskommelse.

Om sådana diskussioner kan föras under ledning av en erfaren och skicklig medlare är det ganska troligt att det blir lättare att komma till en lösning.

Om skribenten: De uppfattningar som framförs är mina egna och delas inte nödvändigtvis av Advokatfirman Delphi. Krönikorna är allmänt hållna och ersätter inte rådgivning i det enskilda fallet. Jag tar tacksamt emot synpunkter och förslag på sverker.bonde@delphi.se.