Expertpanelen: Därför behöver skattedomstolarna specialiseras

Annons

Annons

För första gången har Skatteverket och ett antal tunga remissinstanser gått ihop och skrivit en gemensam debattartikel i Dagens Industri den 10 januari 2011. Artikeln handlar om Målutredningens betänkande att det i alla skattemål ska införas spärrar till en andra domstolsprövning, så kallade prövningstillstånd. Artikelförfattarna påpekar att först måste den första instansen, förvaltningsrätten, förstärkas för att stärka kvaliteten i dömandet liksom en stark styrning mot specialisering, innan hinder införs mot prövning i andra instans.

Jag har i två tidigare krönikor kritiserat kvaliteten hos skattedomstolarnas domar, men även kvaliteten hos processförarna hos Skatteverket. Det mest effektiva sättet att komma till rätta med den bristande kvaliteten hos både Skatteverket och skattedomstolarna är att förstärka kvaliteten i dömandet genom att öka specialiseringen hos skattedomstolarna. Skattedomstolarna ger legitimitet åt Skatteverkets beslut genom att inte bifalla de skattskyldigas överklaganden över sådana beslut som, framförallt ur bevissynpunkt, är undermåliga eller dåligt underbyggda. Jag delar således till fullo vad artikelförfattarna anför. Men kvaliteten och specialiseringen behöver inte bara ökas i första instans. Behovet torde vara mycket stort även i andra instans.

Detta behov föreligger inte minst mot bakgrund av att det förekommer att kammarrätterna, det vill säga andra instans, inte klarar av att tolka Högsta Förvaltningsdomstolens, HFD, (tidigare Regeringsrättens) domar. Det senaste exemplet på detta är ett antal kammarrättsdomar avseende frågan om återbetald ingående moms ska inkomstbeskattas. Kammarrätten i Stockholm har i en dom den 6 december 2010, mål nr 3059-09, med stöd av HFD:s dom den 8 oktober 2010, mål nr 6456-09 (Tjustbygdens Sparbank) ansett att återbetald ingående moms ska inkomstbeskattas. I den domen var emellertid Tjustbygdens Sparbank AB:s förstahandsgrund att grupphuvudmannens inbetalningar till staten var felaktiga betalningar och att den senare återbetalningen från staten till grupphuvudmannen utgjorde en korrigering av denna återbetalning, det vill säga inte någon återbetalning av utgående moms, och att en sådan korrigering inte var skattepliktig enligt IL.

Sparbankens andrahandsgrund var att om återbetalningen från staten till grupphuvudmannen skulle anses som en återbetalning av moms var detta inte en skattepliktig intäkt hos gruppmedlemmarna eftersom moms i en momspliktig verksamhet varken utgör intäkt eller kostnad i näringsverksamhet och då det saknas lagstöd för att beskatta gruppmedlemmarna.

HFD prövade i nämnda dom endast sparbankens förstahandsgrund och gjorde då en annan bedömning än sparbanken, och ansåg således att återbetalningen från grupphuvudmannen var inkomstskattepliktig. Detta innebär enligt min mening att frågan om återbetalning av moms är skattepliktig enligt IL således inte ännu är prövad av HFD. Denna slutsats synes även delas av Kammarrätten i Stockholm i två domar, där kammarrätten i domar den 9 december 2010, mål nr 7917-09, och mål nr 402-09, inte inkomstbeskattat återbetald ingående moms med stöd av nämnda HFD-dom, medan kammarrätten således kom till motsatt slutsats i domen den 6 december 2010. Det finns även en dom från Kammarrätten i Göteborg den 14 december 2010, mål nr 3077-10, som enligt min mening misstolkat HFD:s dom på motsvarande sätt.

Det är min förhoppning att det med anledning av frågans betydelse och den olikformiga bedömningen hos både en och samma kammarrätt och olika kammarrätter, att frågan kommer att tas upp av HFD så att rättsläget klargörs, och meddelar prövningstillstånd i de domar som överklagas avseende den aktuella frågeställningen.

Detta är min första krönika i år, och den handlar även denna gång om rättssäkerheten inom skatteprocessen, vilket ligger mig mycket varmt om hjärtat Jag tar gärna mot synpunkter och på förslag till frågeställningar att behandla i dessa kommande krönikor till maj-britt.remstam@se.ey.com.