Expertpanelen: Förlikning – när ingen eller båda vinner

Annons

Förlikning, eller hur en tvist avslutas med ingen eller två vinnare

En stor andel av tvisterna som inleds i svenska domstolar eller i skiljeförfarande avgörs inte slutligt av domstolen eller skiljenämnden – istället avgörs de genom att parterna träffar en förlikning som löser tvisten. Det brukar ibland sägas att en bra förlikning är en sådan där ingen part är nöjd utan båda parter är lite missnöjda. Men behöver det vara så? I många fall kan en förlikning vara en lösning som båda parter tjänar på.

Såväl i domstol som inför en skiljenämnd gäller som utgångspunkt att har väl det rättsliga förfarandet inletts så begränsas parternas frihet att på eget bevåg avsluta tvisten avsevärt. I princip kan en tvist bara avslutas antingen genom en dom från domstolen/skiljenämnden eller genom att parterna träffar en överenskommelse, en förlikning, som löser tvisten.

I en tvist mellan två kommersiella parter står det i princip parterna fritt att träffa en förlikning som innehåller de villkor som parterna kommer överens om och därigenom avsluta tvisten.

Partsautonomin begränsas dock i sådana tvister där parternas inte själva helt rår över samtliga frågor, så kallade indispositiva tvister. Exempelvis tvister i Marknadsdomstolen om otillbörlig marknadsföring är delvis indispositiva och där kan således domstolen beroende på vad tvisten rör avgöra tvisten och meddela dom även om parterna träffat överenskommelse om något annat.
En förlikning kan träffas närsomhelst under processens gång, även efter genomförd huvudförhandling. Det är således inte ovanligt att parterna träffar en förlikning alldeles inpå huvudförhandlingen eller till och med efter den. Det är ju ofta först mot slutet när man har alla uppgifter från ömse sidor uppe på bordet som en fullständig bedömning av framgångsmöjligheterna kan göras.

Det är inte ovanligt att parterna önskar hålla villkoren i förlikningen hemliga och därför tar in en sekretessbestämmelse i förlikningsavtalet. Om sekretessintresset inte är så stort eller om den part som ska erhålla betalning är osäker på om motparten kommer att infria sina åtaganden kan det vara värt att begära att domstolen stadfäster förlikningen i en dom.

En stadfäst förlikning har samma status som en dom och kan därmed exempelvis läggas till grund för indrivningsåtgärder hos kronofogden. Om en domstol stadfäster en förlikning i dom blir den också med automatik offentlig – precis som alla domar. Detta gäller däremot inte en förlikning som stadfästs av en skiljenämnd – den blir offentlig först om den ges in till kronofogden. En förlikning som inte stadfästs däremot har samma status som ett vanligt avtal, och om en part inte fullgör sina åtaganden kan alltså en ny rättegång behöva inledas. Trots denna nackdel kan en icke-stadfäst förlikning ändå vara att föredra, både för att det möjliggör att villkoren hålls hemliga, men också för att en sådan förlikning kan innehålla villkor som en stadfäst förlikning inte kan. En domstol kan nämligen i princip inte stadfästa en förlikning som rör något utanför den talan som förs i domstolen.

Det som enligt min erfarenhet ofta kan möjliggöra att båda parter blir nöjda med en förlikning är om överenskommelsen som träffas också omfattar frågor utöver just de frågor tvisten rör. Det kan exempelvis röra förhållanden mellan andra koncernbolag på ömse sidor, eller en överenskommelse som både löser den pågående tvisten och ger parterna möjlighet till ett fortsatt samarbete på förändrade villkor.

Kontentan av det ovanstående blir då att en stadfäst förlikning är att föredra i situationer då man är osäker på om motparten kan betala och att ett icke-stadfäst (sekretessbelagt) förlikningsavtal ofta är att föredra när det finns andra moment än rena betalningar med i förlikningen. Utöver dessa två huvudskäl att välja den ena eller den andra lösningen finns det förstås en hel mängd olika omständigheter som kan tala för den ena eller andra lösningen – och det finns förstås också en möjlighet att kombinera en stadfäst förlikning med ett sekretessbelagt förlikningsavtal rörande andra frågor.


Om skribenten: De uppfattningar som framförs är mina egna och delas inte nödvändigtvis av Advokatfirman Delphi. Krönikorna är allmänt hållna och ersätter inte rådgivning i det enskilda fallet. Jag tar tacksamt emot synpunkter och förslag på sverker.bonde@delphi.se