Expertpanelen: Om att göra bokslut under ditt liv

Har du upplevt någon kris någon gång i samband med att du fyllt jämnt? Har du funderat över varför? Eller varför du inte gjort det?

Min tro är att man gör boklut över sitt eget liv när man passerar vissa milstolpar i livet; trettio, fyrtio, femtio. Det är dessa boksluts utfall, jämfört med förväntningarna, som avgör hur man mår när milstolpen passeras. Kanske har vi också milstolpar vid äldre år, men dem har jag inte mött hos så många. Själv tog jag mig även en ordentlig funderare över livet redan när jag passerade tjugo, så kanske kan man säga att även tjugo är en milstolpe.

När vi gjort bokslutet så jämför vi det med våra förväntningar. Både omgivningens förväntningar och de förväntningar vi har på oss själva. I våra förväntningar ligger såväl privatliv som arbete. Om vi funnit någon vi älskar, om vi skaffat oss rätt utbildning, om vi fått barn, om vi fått det arbete vi vill ha, den utveckling inom arbetet vi önskar oss, hur vi mår fysiskt, om vi har riktiga vänner, den ekonomiska standard vi vill ha och så vidare. Förväntningarna blir en slags plan eller budget och avvikelserna mellan vad vi faktiskt uppnått, bokslutet, och budgeten analyseras.

Om svaren överlag är positiva och vi uppnått mycket av våra långsiktiga mål glider vi hyfsat smärtfritt förbi vårt bokslut, med en upplevelse av att faktiskt vara rätt nöjda med vad vi hittills åstadkommit i livet. Om svaren inte motsvarar förväntningarna blir det värre.

Problemet tror jag ofta är att vi inte har en särskilt tydlig målbild förrän kontrollpunkten nästan är nådd. Då inser vi plötsligt hur vi skulle vilja att vi är, hur omgivningen ska vara och vad arbetet ska innebära. Men fem i tolv är det inte möjligt att förändra utfallet radikalt, tiden är för kort. Risken för besvikelse ökar.

Vi som är intresserade av att läsa CFOworld borde kunna bli riktigt bra på att hantera våra milstolpar. Vi är vana vid att tänka i förväntningar, planer och budget. Vi är vana vid att göra eller analysera bokslut. I yrkeslivet vet vi också att de mål vi sätter upp i form av mål ska vara utmanande men möjliga att nå. Tänk om vi helt och fullt överförde detta tänkande på oss själva som individer? Tänk om vi kunde förlänga vår tidshorisont och förtydliga våra egna förväntningar i livet, så att vi faktiskt vet vad vi vill uppnå i livet? Då ger vi oss en ärlig chans att uppnå det!

Så om du är tjugo, tänk på vad du skulle vilja ha uppnått tills du fyller trettio. Om du just fyllt trettio är det hög tid att fundera över hur du vill ha det när du fyller fyrtio. Och råkar du vara 40+ så fundera över hur du vill ha det den dagen du fyller femtio. Jag tror att det ökar våra chanser till mentalt välbefinnande.

När jag säger vad du skulle vilja ha uppnått så menar jag en mental målbild, inte detaljer. Livet går inte att styra i detalj, men vi kan påverka dess riktning. Den mentala bilden gör att vi när vi får valmöjligheter intuitivt väljer det som ger oss störst möjlighet att uppnå målbilden. Vad menar jag då med en mental bild; jo du ser dig själv en helt vanlig dag i framtiden. Du ser dig komma hem till någon du älskar, du ser kaos på köksgolvet och hur du busar med ett barn eller du ser dig själv komma hem i lugn och ro och sätta dig i favoritfåtöljen med tidningen, du ser dig själv på jobbet där du träffar mycket folk som lyssnar på dig eller så ser du dig sitta och göra riktigt skarpa analyser eller korrekta bokslut. Du ser dig själv i stan, i förorten eller på landet. Eller du ser helt andra saker som bara är dina mentala bilder.

Om du lever med någon tror jag också att det är viktigt att ni skapar er en samsyn på era förväntningar på livet. Ni kan ha helt olika syn på hur era arbetsdagar ska se ut, men bör ha en hyfsat gemensam uppfattning om hur ni vill att livet ser ut i övrigt.

I min ungdom gjorde jag livslinjer som jag fyllde med olika arbeten och utbildningar. Jag ville få barn före 30, det hade jag av någon anledning tänkt ut redan under gymnasieåren trots att jag inte var särskilt intresserad av barn. Jag hade väl läst om den biologiska klockan och rationell som jag är inte velat chansa. En del av det jag skrivit in i mina livslinjer inträffade, men långt ifrån allt. Istället kom annat till som ändå passade bra in på vad jag tyckte var lärorikt och roligt och passade in i min mentala bild. Jag tror också att jag blev mer seriös i mitt sökande efter kärlek.

Den som känner sin mentala bild tror jag kan välja friare. Och att välja fritt och kanske lite annorlunda kan ge stora fördelar beroende på vart du vill i livet. Hur kan du skapa dig en bra bas för att nå dit du vill i yrkeslivet? Kanske ska du som arbetar med redovisning börja arbeta med ekonomistyrning och du som arbetar med ekonomistyrning prova på att sälja? Kanske ska du som suttit länge som operativt ansvarig arbeta med projekt och du som arbetar med projekt ta på dig en linjeroll med personalansvar.

Nu frågar sig kanske vän av ordning om jag själv haft livskriser vid trettio och fyrtio (femtio har jag inte hunnit till än)? Jo lite, vid trettio. Jag hade inte det arbetet jag ville ha. Jag var däremot nöjd med min familjesituation och med den yrkesmässiga utveckling jag haft dittills. Det jag inte var nöjd med var att en så liten del av mig kom till uttryck i mitt dåvarande arbete och att jag upplevde det som att taket var lågt i organisationen. Jag bet ihop och arbetade på i några år till, för jag ville inte förändra situationen för mina två små barn. Men frustrerande var det.

Hur gör man då för att sätta upp sina mentala bilder? För mig underlättar det om det är alldeles lugnt och tyst runt mig och jag sitter alldeles stilla med en varm filt på mig. Att stänga bort vardagen och bara mentalt färdas till den tid jag vill föreställa mig. Jag vet inte hur du fungerar, men det vet säkert du. Tänk efter själv. Och sätt av tid nu – kom ihåg att långsiktiga mål måste brytas ner i kortare mer konkreta mål för att de ska bli lättare att nå. Detta gäller såväl arbete som privatliv.

Tänk så nyttigt det kan vara att skriva ner sina tankar. Under skrivandet av denna krönika har jag själv insett att jag inte har så värst tydlig mental bild för mig själv tills jag ska fylla femtio. Jag har en tydlig bild för företaget jag driver och att jag vill att barnen ska utbilda sig. Men för mig själv eller min man har jag inte tänkt så mycket. Jag inser också att jag och min man inte har pratat så särskilt mycket om det. Så nu har vi börjat göra det, skapa oss en gemensam mental bild av livet vid de femtio. Låt oss hoppas och verka för att de bilderna ska kunna bli verklighet. Lycka till med att skapa din egen framtid!

Om skribenten: Jag är en vän av dialog, samtal mellan människor. Jag har blivit ombedd att skriva krönikor runt karriärrådgivning i CFOworld. En krönika är ingen dialog, men den utvecklas av dialogen. Om du får någon tanke efter att ha läst denna krönika eller har andra tankar runt karriär för kvalificerade ekonomer och har någon minut över, skicka mig gärna din tanke. Ju mer respons jag får, desto mer mångfacetterat kommer jag att kunna kommunicera runt karriär för ansvariga inom ekonomiområdet. Ni når mig lättast på min mail helena.casserlov@meritmind.se.