Expertpanelen: Om att hinna vara både här och där

Dags för ett personligt beslut om var man ska närvara – och hur mycket

Hur hinner du med allt? undrar folk lite nu och då. Jag hinner inte med allt och framför allt hinner jag inte alltid närvara även fast jag ofta är på plats.

Många av oss har spännande och utmanande jobb. Många av oss har också familj och ett vardagspussel som inte låter sig läggas alldeles enkelt. Företagen har anställda som de vill ha ut så mycket som möjligt att – så länge som möjligt. Hur mycket kan man kräva av en anställd, hur mycket tillgänglighet är rimligt och hos vem ligger ansvaret att skapa hälsa och balans i livet?

Det kan på ytan se ut som att jag är med, även fast jag ofta är jag någon annanstans. Skillnaden på närvaro och härvaro ni vet. Vill så innerligt gärna ha mer av det sistnämnda.

Jag fick ett mejl från en gammal vän från förr. Hon skrev att hon följer min blogg och att den får henne att stanna upp och reflektera ibland. Det gjorde mig glad och jag förstod att samma gäller mig. Jag måste stanna upp och reflektera, oftare, inte bara ibland.

Tror att jag den gången hade skrivit om ställtider och just när- och härvaro, inspirerad av Bodil Jönssons Tio tankar om tid. Det Bodil skriver om är, lite förenklat, det faktum att våra tankar har blivit väldigt fragmenterade.

I vår ambition att hinna mer, inte sällan mycket mer, så hinner vi ofta i själva verket mycket mindre. Dessutom, misstänker jag, så hinner vi med avsevärt mycket mindre av det som är riktigt viktigt. Ja, jo vet att vad som är ”riktigt viktigt” är väldigt subjektivt – och var en fritt att bestämma över. Men hur som helst, vi hinner inte med mer – var så säkra.

Just ställtider är besvärligt för oss att hantera, det vill säga tiden det tar att ställa om både praktiskt och tankemässigt mellan två sysslor. Tankar tar tid och när vi tänker på och samtidigt gör flera saker mer eller mindre samtidigt så tenderar något att trilla mellan stolarna, ibland faktiskt det mesta. Allt blir på sin höjd ”halvbra”.

Strax innan jul presenterade Unionen en undersökning med rubriken "Har gränserna förändrats?" Det har bland annat visat sig att ”att tjänstemännen i stor utsträckning måste vara tillgängliga utanför ordinarie arbetstid”. I undersökningen står vidare att ”hela 22 procent av tjänstemännen anser att de måste vara tillgängliga efter ordinarie arbetstid i stor eller mycket stor utsträckning. Närmare 30 procent anser att de måste vara tillängliga i viss utsträckning”.

Tjänstemännen torde inte vara något undantag. I mina öron låter det som låga siffror om man jämför med hur det ser ut på många håll i it- och konsultbranschen, till exempel. Hur har du det själv, hur mycket är du tillgänglig och tycker du att det är alldeles lagom, eller för lite/mycket?

Första arbetsdagen på det nya året sprang jag på en gammal kollega på stan. Hej, hoj och god fortsättning-fraserna avhandlades raskt och därefter undrade jag hur han hade det. "Jorrå, helgerna gick så fort och nu är det full fart igen. Kunden förväntar sig att jag ska vara tillgänglig 24/7 och det har varit en slitig höst…"

"Att vara tillgänglig 24/7 för en dryg tusenlapp i timmen tycker jag låter som en lite väl tilltagen uppgift, i synnerhet som du utöver det också ska hinna med livet i övrigt", sa jag.

"Jo jag vet…, det måste bli bättre framöver. Det blir bättre sen…"

En annan person – vän på Facebook – som var på Disney on Ice med sin son första veckan på jobbet satt visst där som på nålar, det hade blivit dubbelbokat. Jobb och ”fritid” krockade en smula. Tycker att han lyckades lösa det hela rätt okej. En person skrev dock insiktsfullt på Facebook, som en kommentar till det ovan, att ”se upp, barn luktar sig till mental frånvaro på en tusendelssekund….” Jag tror att det kan gå snabbare ändå.

Cecilia Fahlberg, förbundsordförande i Unionen, säger att "Arbetsgivarna har ansvar för att de anställda har en bra arbetssituation som bidrar till en balans i livet. Det är nödvändigt med uppföljning och återkoppling så att inte arbetssituationen går över styr".

Visst, det stämmer till viss del. Men det stora ansvaret ligger hos var och en av oss, vi kan inte lägga ansvaret på entreprenad hos arbetsgivarna, det är att göra det väldigt enkelt för sig.

Det är dags, för många av oss, att ta ett aktivt beslut om hur tillgängliga vi vill vara, vad som är viktigt för oss, i vilken utsträckning och i vilken ordning. Det är hög tid att leva de värderingar som många företag säger sig ha, för annars gör de ju ingen nytta – right?

Att leva livet på rasterna från jobbet låter sig inte göras alldeles enkel, i vart fall inte med någon större framgång är jag rädd för. Fel riktning går inte att korrigera med högre hastighet.

Tänk efter, vad är viktig för dig? Hur gör du för att skapa utrymme för att kunna sköta jobbet på ett bra sätt, utan att det blir på bekostnad av ”allt det andra”? Om vi lägger var sak i sin låda, om var sak får ta sin tid, så blir också summan av det vi gör mycket större – även fast det initialt kan ge sken av annat.

Det gjorde mig glad och jag förstod att samma gäller mig. Jag måste stanna upp och reflektera, oftare, inte bara ibland.

Om skribenten: Dr. Ari Riabacke är beslutsanalytiker, organisationsteoretiker, forskare och tidigare Head of Business Intelligence på management- och IT-konsultbolaget Connecta. Han skriver för CFOworld om bland annat beslutsfattande och BI ur ett mänskligt perspektiv. Han nås på: beslutsdoktorn@gmail.com