Expertpanelen: Hur du förbereder dig för det värsta

Vad är det värsta som kan hända? Denna fråga har jag alltid med mig. På jobbet såväl som hemma. Det kanske låter negativt, men det är oerhört befriande. Låt mig berätta mer.

Frågan ingår i en tankemodell som jag lärde mig för 20 år sedan på en kurs anordnad av Dale Carnegie. Modellen bygger på en bok som heter ”Sluta oroa dig – börja leva”. Läs gärna boken, den ger insikter och det jag delger här bygger på boken men kanske inte följer den exakt.

Vad går då tankemodellen ut på? Den går ut på att du ska inse det värsta som kan hända och acceptera det. Du ska också veta vad du ska göra om det händer samt aktivt agera för att det aldrig ska behöva inträffa.

Anta att du står inför ett val. Något gör dig mer intresserad av det okända, otrygga alternativet men du vet inte om du törs välja det. Nu kan du nyttja tankemodellen!

Sätt dig ner och tänk till. Vad är det värsta som kan hända om du väljer alternativet? Skriv ner det. Acceptera det! Det gör du bäst genom att tänka dig att det redan har inträffat. Tänk till igen – vad känner du då och vad gör du när det värsta inträffat? Skriv ner det du kommer att göra om det händer.

Själv tycker jag att det är befriande att se och acceptera det värsta som kan hända. Det tar bort oidentifierad oro – nu vet jag vad som är det värsta. Jag har accepterat det och även i tanken sett mig agera efter det att det värsta har hänt. Jag har emotionellt bearbetat det och kan släppa det en stund.

Då kommer nästa steg i tankemodellen – vad ska du göra för att förhindra att det värsta händer? Skriv ner de tankar du får. Tillåt dina tankar att bli riktigt konkreta så att du får en handlingsplan. Följer du din handlingsplan ökar du sannolikheten att lyckas och minskar risken för att det värsta ska hända. Att tänka på detta sätt ställer krav på dig. Du vet ju vad du ska göra. Ansvaret är ditt och ingen annans. Men det minskar oron och ger dig möjlighet att fokusera på rätt saker.

Jag har själv använt denna tankemodell många gånger. På alltifrån dramatiska till ganska enkla frågor. En av de större frågorna gällde huruvida min man och jag skulle våga oss på att försöka få ett tredje barn. Vad är det värsta som kan hända med det då, kanske ni frågar er. Ja, som jag såg det var det två saker. Det ena var att vi skulle få ett gravt handikappat barn och det andra var att företaget jag startat några år tidigare skulle gå i konkurs. Jag såg hur ett handikappat barn skulle påverka livet för familjen, inte minst syskonen, och en konkurs påverka såväl anställda på företaget och mig själv som grundare. Så vad gjorde jag?

Jag bedömde sannolikheten för att det värsta skulle inträffa och accepterade sedan att det kunde hända, även om sannolikheten var liten. Jag accepterade att barnet skulle bli gravt handikappat och att företaget skulle gå i konkurs. Jag gjorde även upp grova planer på vad jag skulle göra då. Hur vi skulle göra för att få ihop livet för familjen med ett sjukt barn, vad jag skulle göra för kollegorna som var anställda och vad jag skulle göra istället om företaget upphörde att existera.

När detta accepterande var gjort så tänkte jag till om vad jag skulle göra för att förhindra det värsta och gjorde sedan det jag kunde: Jag såg till att få de undersökningar som gick att få för att ta reda på risken för avvikelser i kromosomuppsättning. Min man och jag valde att vänta med att försöka få barn till dess att konjunkturen verkade stabilisera sig. Jag utsåg en tillförordnad chef under min bortavaro och trodde på hennes och övriga medarbetares förmåga att driva företaget i min bortavaro. De sände mig en veckorapport för att på ett lätt sätt hålla mig uppdaterad om verksamheten. Jag valde också att ha en kortare mammaledighet än jag haft med de tidigare barnen.

Utan risk, ingen vinst! Det gäller såväl vid affärer som i privatlivet. Så här i efterhand är hela familjen glad över ”halvsladdisen” och företaget har utvecklats till att bli störst inom sin nisch. Tankemodellen har hjälpt mig att våga. Jag hoppas att den kan hjälpa dig vid något tillfälle. Livet är för kort för att inte ta tillvara på de möjligheter vi har och får.

P.S. Lägg ihop denna tankemodell med COSO – modellen och du har ett finfint sätt att arbeta med riskhantering i företaget. Har du inte hört talas om COSO? Googla och du finner information. D.S.

Om skribenten: Jag är en vän av dialog, samtal mellan människor. Jag har blivit ombedd att skriva krönikor runt karriärrådgivning i CFOworld. En krönika är ingen dialog, men den utvecklas av dialogen. Om du får någon tanke efter att ha läst denna krönika eller har andra tankar runt karriär för kvalificerade ekonomer och har någon minut över, skicka mig gärna din tanke. Ju mer respons jag får, desto mer mångfacetterat kommer jag att kunna kommunicera runt karriär för ansvariga inom ekonomiområdet. Ni når mig lättast på min mail helena.casserlov@meritmind.se.