I veckan beskrevs det i affärspressen att den så kallade Cevian-mannen efter den friande domen i det stora insidermålet hade fått sina miljoner tillbaka. Drygt 57 miljoner kronor av hans tillgångar hade fram till och med den friande domen varit belagda med kvarstad enligt ett tidigare beslut av tingsrätten. Om han hade dömts för insiderbrott och domen blivit slutgiltig (vunnit laga kraft) hade tillgångarna kunnat förverkas om de hade varit vinster från brotten. När han nu frikändes så hävdes istället kvarstaden och pengarna betalades ut till honom. Möjligheten att få kvarstad finns även i civilrättsliga tvister och förutsättningarna för ett sådant beslut behandlas nedan.
Att få tillgångar belagda med kvarstad av domstol (frysta) på det här sättet är förstås ofta en stor begränsning av ens möjlighet att agera – eftersom man inte har möjlighet att disponera över de tillgångar som är belagda med kvarstad.
I civilrättsliga tvister finns också möjligheten att få kvarstad på motpartens tillgångar efter beslut från, i första hand, tingsrätten. Kvarstad kan meddelas på motpartens tillgångar upp till det belopp som kravet avser under vissa förutsättningar. I korthet är de följande:
- Käranden måste visa sannolika skäl för sin fordran – det vill säga för att tvisten kommer att vinnas. Detta är ett lägre beviskrav än vad som krävs för att vinna tvisten slutligt.
- Käranden måste visa att det skäligen kan befaras att svaranden kommer att försöka undandra sig att betala skulden på ett eller annat sätt, så kallad sabotagerisk. Att svaranden har dålig ekonomi och kommer att få svårt att betala vid en förlust medför i sig inte att en sabotagerisk föreligger och räcker alltså normalt inte för att kvarstad ska meddelas. Det man måste bevisa är istället att svaranden har eller kan befaras ha sådana planer. Att bevisa det kräver därför ofta att man har viss vetskap om motpartens planer.
Till detta kommer att resultatet av åtgärden måste vara proportionerlig på så sätt att skadan för den svarande av kvarstaden meddelas inte får vara oproportionerlig mot nyttan som sökanden vill uppnå.
Beslut om kvarstad är ett preliminärt beslut som kan komma att ändras senare under pågående rättegång eller i samband med att dom meddelas – precis som fallet var i insiderrättegången som nämndes inledningsvis. Att ha en större eller mindre del av sina tillgångar låsta under en längre tid kan förstås medföra att man åsamkas skada, exempelvis genom att man inte kan genomföra en tilltänkt affär. Den som ansöker om kvarstad måste därför också ställa säkerhet för all skada som svaranden kan åsamkas om det slutligt visar sig vara så att svaranden inte är betalningsskyldig. Säkerheten ställs normalt genom en bankgaranti.
Om käranden är framgångsrik med sin kvarstadsbegäran men sedan förlorar tvisten slutligt medför skadeståndsansvaret ett förhöjd processrisk, det kan ju bli betydande belopp som måste betalas i skadestånd utöver de rättegångskostnader som förlorande part normalt har att betala.
När frågan om kvarstad kommer upp är det inte sällan så att ett snabbt beslut där helst motparten inte får chansen att yttra sig innan beslutet fattas är önskvärt. Domstolen har möjlighet att fatta beslut om kvarstad utan att motparten får yttra sig om det föreligger fara i dröjsmål. Med fara i dröjsmål avses att det finns en kvalificerad sabotagerisk, det vill säga en risk för att svaranden skulle använda en eventuell yttrandefrist för att omedelbart planlägga och genomföra ett sabotage eller för att tidigarelägga ett redan planerat sådant. Att yttrandefristen medför sådana möjligheter är dock inte tillräckligt, det krävs något mer påtagligt än så för att få till stånd ett beslut utan motpartens hörande.
Som antytts ovan kan en framgångsrik begäran hos tingsrätten om kvarstad utöver att ge säkerhet för att man får betalt vid en framtida vinst också vara fördelaktig på annat sätt. En svarande som får en stor del av sina tillgångar frysta kan exempelvis vara villig att föra förlikningsdiskussioner som denne tidigare inte varit intresserad av rent praktiska skäl. Vidare även om domstolens beslut i kvarstadsfrågan är preliminärt och inte fattat på ett fullständigt underlag ger det en fingervisning om hur tvisten slutligt kommer att bedömas. När parterna vet hur den bedömningen faller ut kan de inte sällan lättare komma överens om en förlikningslösning.
Det går inte att lämna något generellt råd om man bör ansöka om kvarstad eller ej i tvister. Den viktigaste parametern vid bedömningen anser jag bör vara vilken faktisk sabotagerisk man ser. Särskilt om man önskar begränsa processrisken och inte är väldigt säker på att slutligt vinna bör man dock tänka sig för eftersom risken för skadeståndsansvar är högst reell.
Utöver kvarstad finns det möjlighet att få tillstånd andra säkerhetsåtgärder när en tvist pågår eller är på väg att initieras. Exempel på sådana åtgärder är förbud mot att sälja vissa produkter eller tjänster eller förbud mot att vidta viss åtgärd till dess att frågan är slutligt avgjord. Jag kommer att behandla dessa i mer detalj i en kommande krönika.
Om skribenten: De uppfattningar som framförs är mina egna och delas inte nödvändigtvis av Advokatfirman Delphi. Krönikorna är allmänt hållna och ersätter inte rådgivning i det enskilda fallet. Jag tar tacksamt emot synpunkter och förslag på sverker.bonde@delphi.se
