Expertpanelen: Vad innebär SKF-domen?

Så kom då äntligen SKF-domen från Regeringsrätten…

Vi som arbetar med moms har under hela våren 2010 väntat på en dom från Regeringsrätten i ett mål om avdragsrätt föreligger för ingående moms på kostnader som uppkommit i samband med försäljning av aktier i dotterbolag, det så kallade SKF-målet. Målet avsåg prövning av ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden, i vilket Skatterättsnämnden medgett avdragsrätt.

Frågan gällde om försäljning av dotterbolag kan anses utgöra så normala och nödvändiga transaktioner i ett bolags hela verksamhet att den ingående momsen på kostnader vid en sådan försäljning är avdragsgill om det säljande bolaget bedriver momspliktig verksamhet, eller om den ingående momsen på sådana kostnader kan anses kopplade till momsfri försäljning av aktier. Frågan ansågs så oklar att Regeringsrätten hänsköt frågan till EU-domstolen för ett förhandsavgörande.

EU-domstolen dömde i sitt mål, C-29/08, den 29 oktober 2009. Det kommer an på Regeringsrätten att utifrån de riktlinjer som EU-domstolen ger tillämpa EU-domen på svenska förhållanden. Regeringsrätten brukar normalt döma bara några månader efter att EU-domstolen sagt sitt. I detta fall dröjde det dock cirka åtta månader. Domen kom först den 24 juni 2010, mål nr 743-07.

Regeringsrättens majoritet (tre av fem regeringsråd) konstaterar att det av EU-domen följer att det i ett första steg ska prövas om det kan påvisas ett direkt och omedelbart samband mellan de tjänster som förvärvats och aktieavyttringarna, och om så är fallet kan inte avdrag komma i fråga. Som direkt och omedelbart hänförliga till avyttringen av aktierna anser Regeringsrätten tjänster i form av biträde vid förhandlingar med förvärvarna av aktierna, samt i samband med avtalsskrivning, advokattjänster. Avdragsrätt föreligger därför inte för ingående moms hänförlig till dessa tjänster. Vad gäller övriga aktuella tjänster i målet (värderingar, finansiell due diligence och ersättningar till marknadsaktörer som hjälpt till att få affären till stånd) anser Regeringsrätten att det på det befintliga underlaget inte gått att avgöra i vad mån avdragsrätt föreligger, och undanröjer förhandsbeskedet i den delen.

Regeringsrättens minoritet anser däremot att avdragsrätt föreligger i sin helhet, eftersom de aktuella tjänsterna typiskt sett bör anses hänförliga till bolagets samlade ekonomiska verksamhet, och då det inte visats föreligga ett direkt och omedelbart samband mellan de aktuella tjänsterna och aktieförsäljningen.

Domen ger tyvärr ringa vägledning i frågan om avdragsrätt för ingående moms på kostnader i samband med försäljning av aktier i dotterbolag. Skattskyldiga bör därför fortsätta att yrka avdrag för denna typ av ingående moms, men måste vara noga med att lämna öppna yrkanden om att sådana avdrag har gjorts. I annat fall föreligger risk för skattetillägg om Skatteverket inte skulle godta avdraget.

Man kan fråga sig vem som ska ha bevisbördan för att vissa kostnader är hänförliga till en aktieförsäljning och hur det ska kunna visas att kostnaderna för de tjänster som förvärvats inte har ett direkt och omedelbart samband med aktieavyttringarna. Det sagda kommer framförallt att medföra att den skattskyldige som säljer aktier i dotterbolag och anlitar rådgivare för detta måste se till att dessa rådgivares fakturor i framtiden är mycket mer noggrant specificerade än vad de normalt är idag. I annat fall är risken stor att avdragsrätt inte kommer att medges.

Det har i debatten påståtts att det händer att Regeringsrättens utgång grundar sig på andra aspekter än ren lagtolkning, till exempels vilka statsfinansiella konsekvenser en dom kan få. Detta är troligen inte fallet i SKF-domen, men det kan noteras att det är allmänt känt att Regeringsrätten i vissa fall har kontakter med departementen och diskuterar pågående mål. Detta arbetssätt torde ha sitt ursprung i att många av regeringsråden har gjort karriär på departementen, inte minst på Finansdepartementet, innan de blivit regeringsråd. Det lämpliga i att den som skrivit lagtext och förarbeten sedan riskerar att sitta och döma i mål avseende samma lagstiftning diskuteras enligt min mening alldeles för sällan.

Detta är min sjätte krönika, och jag tar gärna mot synpunkter och på förslag till frågeställningar att behandla i kommande krönikor till maj-britt.remstam@se.ey.com.