Gästkrönika: Omätbar it medför alltid dålig ekonomi

It-system stöder verksamheten vilket förstås innebär att man blir allt mer beroende av systemen. Det är kort sagt viktigare än någonsin att systemen verkligen är uppe och tillgängliga. Därför ser man i dag en klar trend mot att skriva så kallade SLAer (Service Level Agreements) som definierar just systemtillgängligheten för användarna, snarare än mer traditionella "IT-orienterade" SLAer. Det låter ju smart. Och det kan det vara – men inte för alla organisationer.

Min kollega Cindy LaChapelle vid vårt kontor i Kanada brukar prata om att it-organisationer har olika grad av mognad, och det ligger mycket i hennes resonemang. Den mest omogna organisationen brukar Cindy kalla "kaotisk". Därefter kommer "reaktiv", "stabil", "proaktiv" och slutligen "prediktiv". Jag tror att alla förstår att en kaotisk eller reaktiv organisation har väldigt svårt att ens klara av att hålla reda på sina "egna" it-relaterade SLAer, exempelvis hur många omstarter man ska behöva göra av en viss server. Att be en sådan organisation att leverera verksamhetsstöd med SLAer baserade på systemtillgängligheten för användarna är direkt kontraproduktivt.

Anledningen till detta är att en IT-organisations första uppdrag måste vara att ha ordning på sin egen verksamhet, och helst sträva efter att bli "stabil", "proaktiv" eller helst "prediktiv". Det innebär faktiskt att en sådan organisation måste styra sin verksamhet bland annat mot mål att ha så få omstarter av servrar som möjligt. Det i sin tur innebär att organisationen måste planera framåt och också investera i "tråkiga" saker som infrastruktur.

Varför? För att det är it-organisationens jobb.

Har man en mogen IT-organisation så finns det stora poänger i att definiera verksamhetsbaserade SLAer och sätta upp mål för exempelvis applikationstillgänglighet, tillgänglighet till data, svarstider och – inte minst – kundnöjdhet. Men man måste ha klart för sig att det är it-organisationens ansvar att styra kvaliteten på de underliggande tjänstenivåerna. Konkret innebär detta att affärskraven ska styra vilka it-lösningar som ska prioriteras, men att det är it-avdelningen som ska välja arkitektur och teknik.

En mogen it-organisation har bra koll på sina "egna" SLAer, som antal omstarter, lastbalansering, hantering av lagring och backuper, övervakning av databaser och därmed tillgänglighet till viktig data samt – givetvis – säkerhet.

Då är det inte särskilt komplicerat att mappa it-organisationens kvalitetsambition mot verksamhetens krav på tillgänglighet och kvalitet.

Det är värt att notera vad som rent konkret kan hända om man kräver att en omogen it-organisation ska mätas på systemtillgängligheten för användarna: att man överkonfigurerar systemen för säkerhets skull. Det kostar pengar helt i onödan.

Om skribenten: Anders Snihs är vd för Compass.