Här är den motiverade räntan för din bransch

Annons

Annons

I en tidigare krönika lyfte jag fram att information från bankerna själva visar att riskerna inte skiljer sig mellan små, medelstora och stora företag på ett sätt som motiverar skilda räntor. Jag konstaterade förvisso att riskerna är högre för de minsta företagen men att effekten på räntan enligt min uppfattning neutraliseras av de nya så kallade Basel 3-regler som gäller från årsskiftet.

De nya reglerna innehåller lättnader för små och medelstora företag och att de har praktisk relevans framgår tydligt av Handelsbankens delårsrapport för första kvartalet 2014. Handelsbanken redovisar väsentligt lägre riskvikter för små och medelstora företag och skriver även att ”en viktig förklaring till riskviktsnedgången för företagsexponeringar är att de nya kapitaltäckningsreglerna i CRR/CRD IV medför lägre riskvikter för små och medelstora företag”. Bankspråk för det jag beskrev.

Riskvikterna används för att bedöma med hur stor andel eget kapital som bankerna måste finansiera företagslånen för att ha motståndskraft mot oväntade kreditförluster. Lägre riskvikter innebär att företagslånen kan finansieras med en lägre andel eget kapital. Eftersom bankernas aktieägare har högre avkastningsmål än vad deras långivare kräver i ränta medför det att kostnaden för banken blir lägre och därmed även den motiverade räntan för det låntagande företaget.

Swedbank har som enda storbank en transparent redovisning av riskvikterna på företagslån och som framgår av diagrammet intill finns betydande skillnader mellan olika branscher.

Utifrån Swedbanks faktiska riskvikter och kreditvärdigheter, det legala kravet på eget kapital, antaganden om bankernas avkastningsmål liksom uppskattade kostnader för bankernas finansiering och administration kartlägger rapporten Utvecklingen för företagslån kvartal 1 2014 för första gången motiverade räntor för snittföretaget inom olika branscher.

Den motiverade snitträntan kan brytas ner i fyra olika delar, i diagrammet symboliserade av fyra olika färger. De röda och oranga fälten visar bankernas kostnader för att själva låna pengar och finansiera företagslånen. Mörkgrönt fält visar motiverat påslag för oväntade kreditförluster och ljusgrönt fält visar motiverat påslag för väntade kreditförluster.

I praktiken diskuterar bankerna inte utifrån dessa fyra fält utan de avtalar normalt om en basränta och en kundmarginal. Basräntan är det blå fältet och kundmarginalen summan av de övriga fälten.

Mina poänger i tidigare krönikor har varit att räntevillkoren bör diskuteras utifrån det låntagande företagets risk, det vill säga företagets kreditvärdighet, ställda säkerheter och löptiden på lånen.

Tabellen här intill fungerar som ett bra verktyg för att både utvärdera om en räntediskussion är relevant och som ett konkret underlag vid en diskussion. Observera dock att tabellen intill visar snitträntorna och att det är motiverat med stora spridningar även inom branscherna.

De företag som idag ser över och diskuterar sina lånevillkor gör enligt min erfarenhet ofta betydande och årligen återkommande besparingar. Det första skälet är att både riskerna i företagslånen och bankernas upplåningskostnader har minskat för varje kvartalet under de senaste två åren.

Förändringar i bankernas upplåningskostnader kräver ingen bevakning för de företag som har avtalat om STIBOR 90 eller annan offentlig marknadsränta som basränta. Däremot är det enligt mig sällsynt att kundmarginalen sänks på bankens initiativ och i takt med att riskerna minskar.
Det andra skälet är att konkurrensen om företagslånen har ökat väsentligt under samma period och den främsta förklaringen är sannolikt att efterfrågan på nya företagslån är svag, vilket ökar bankernas intresse för befintliga lån.

Poängteras ska avslutningsvis att bankerna enligt min erfarenhet idag är öppna för konstruktiva diskussioner om företagsräntorna. Jag har själv deltagit i ett flertal sådana förhandlingar under senare tid och ingen bank har i något avseende reagerat negativt trots att det återkommande utfallet är lägre kundmarginaler. Förhoppningsvis kommer därför de alltför utbredda missuppfattningarna att företagsräntor inte kan förhandlas eller att försök till förhandlingar riskerar att påverka tillgången till olika former av företagslån snart att försvinna.