K3-reglerna dröjer – dags att förbereda sig

Trots att K3-regelverket, som baseras på det internationella regelverket IFRS for SME:s, ursprungligen var tänkt att kunna börja användas frivilligt i år, verkar det dröja innan det kommer att vara färdigt att tillämpa. Men redan nu är det viktigt att se över om ditt företag kommer att behöva följa K3-reglerna och vad de i så fall kommer att innebära.

Enligt Pernilla Lundqvist som är redovisningsspecialist på KPMG, skulle K3 – gissningsvis – kunna komma att tillämpas frivilligt under räkenskapsåret 2012 och obligatoriskt 2013, men detta är ännu inte beslutat av Bokföringsnämnden, BFN. BFN arbetar fortfarande med K3 och tar nu del av och beaktar inkomna remissvar.

Tanken med det nya regelverket K3 är att det ska vara huvudregelverk för alla företag som ska avsluta den löpande redovisningen men en årsredovisning. Detta oavsett företagsform och företagsstorlek. Mindre företag kommer dock ha möjlighet att välja att använda sig av K2-regelverket istället. K2 finns i dagsläget för mindre aktiebolag och mindre ekonomiska föreningar. (Se faktrua)

På sikt är tanken att befintlig normgivning från BFN och Redovisningsrådet kommer att upphävas och ersättas av de så kallade K-regelverken. För större företag kommer då K3 gälla medan det för mindre företag finns möjlighet att välja mellan K3 och K2. Flera remissinstanser har dock påpekat att skillnaderna mellan K2 och K3 är för stora och har påtalat att detta bör ses över av Bokföringsnämnden. Vad utfallet blir av detta är inte klart.

– K2 bygger på förenklingstanken och redovisningsreglerna är starkt influerade av försiktighet och skatterätt. K3 är i jämförelse med K2 mer principbaserat och bygger på internationella normer i större utsträckning än vad K2 gör. Vid framtida tillämpning av K3 kommer det krävas att företagsledningen gör mer bedömningar utifrån företagets specifika situation, vilket ger ett bättre beslutsunderlag för företagets intressenter säger Pernilla Lundqvist. Det är viktigt att noga tänka efter vem man har som intressent idag såväl som framåt i tiden. En viktig fråga är till exempel hur en bank kommer ställa sig till tillämpade redovisningsprinciper i samband med kreditgivning. Det är också viktigt att påpeka att skillnaden mellan K2 och K3 är väldigt stora på vissa områden.

Hennes uppfattning är att det ofta kommer att vara fördelaktigt för företag att välja K3 som redovisningsprincip, även om de skulle ha möjlighet att välja K2, bland annat eftersom informationen till intressenter blir mer informativ. Förenklingarna i K2 innebär även att reglerna blir ”trubbigare” vilket inte alltid är till fördel för företaget. Denna bedömning måste dock göras av varje enskilt företag.

– Det finns kanske en känsla av att det är mer komplicerat att gå in i K3 än att följa K2, men det behöver inte vara så. Om man tittar på omfattningen av normerna så kommer de säkert bli ungefär lika omfattande i antal sidor och som tillämpare av normerna måste man sätta sig in i hela regelverket oavsett om man följer K3 eller K2.

Även om den slutgiltiga utformningen av K3-regelrna alltså ser ut att dröja, rekommenderar Pernilla Lundqvist att företag redan nu börjar bevaka och sätta sig in i de områden där det kan ske stora förändringar jämfört med dagens regler.

– Finansiella instrument är i allra högsta grad ett sådant område. Den största omställningen jämfört med idag att det kommer att vara reglerat i större utsträckning än vad det är i dag. Det krävs därför att man sätter sig in i vad ett finansiellt instrument är, vilka finansiella instrument man har och hur dessa ska redovisas. Därmed inte sagt att allt är nytt, men det är ett svårt område och svårt att hantera i redovisningen. Även rörelseförvärv och koncernredovisning är två sådana områden.

– Krav på komponentuppdelning av samtliga materiella anläggningstillgångar, krav på upplysning om verkligt värde på så kallade förvaltningsfastigheter är ytterligare exempel på större nyheter i K3. Det är dock viktigt att poängtera att flera remissinstanser har haft synpunkter på ett antal områden varmed den slutliga versionen av K3 kan komma att ändras, säger hon.

– Jag vill förespråka att man ska vara medveten om grunderna och de olika utgångspunkterna regelverken emellan. K2 och K3 har olika utgångspunkter och det kräver resurser att sätta sig in i och förstå vad de båda regelverken egentligen innebär samt hur normerna ska tolkas. Alla noterade bolag övergick 2005 till de internationella normerna IFRS, vilket för många företag var en omfattande konverteringsprocess. Övergången till K3 kanske inte ska beskrivas som en lika omfattande process, men arbetsmässigt måste man gå tillväga på samma sätt, det vill säga identifiera vilka redovisningsprinciper som tillämpas idag, vad K3 och K2 innebär, för att sedan slutligen analysera vilka effekterna blir vid övergången till de nya normerna.

Pernilla Lundqvist påpekar att det också är viktigt att vara medveten om att övergångsreglerna i K3 med största sannolikhet kommer att kräva omräkning av jämförelseåret och att den ingående balansen för jämförelseåret räknas om retroaktivt, dock med vissa undantag. K2 däremot har något förenklade övergångsregler. Skillnaderna vid övergång från dagens tillämpade normer till K2 eller K3 kommer variera beroende på typ av företag och vilka principer som tillämpas idag. Tillämpar man idag Redovisningsrådets rekommendationer RR 1-29 ligger man på många områden nära K3. Tillämpas BFNs allmänna råd kan effekterna vid övergång till K3 bli större.

Vad är största skillnaden mellan K3 och IFRS?

– Vi har ju IFRS och IFRS for SME:s, skillnaderna där emellan är framförallt att IFRS for SME:s är väldigt avskalad i textmassa sett. Sen har man förenklat det, alternativ som är tillåtna inom IFRS är borta ur IFRS for SME:s för att det inte ska finnas för många valmöjligheter. Ett exempel på skillnader gentemot K3 är att IFRS for SME:s förbjuder aktivering av egenupparbetade tillgångar, med det tillåter K3, på grund av att vi har en svensk lag och K3 är baserad på IFRS for SME:s men anpassad till nationell lag. Skillnaderna mellan K3 och IFRS kommer variera på visa områden. För det första är K3 inte lika omfattande och därmed finns inte lika mycket vägledning i K2 som IFRS. Detta innebär att normerna kan tolkas olika i praktiken. Det är även färre upplysningskrav i K3 än IFRS, inte lika stora möjligheter till verkligt värde värdering eftersom svensk lag sätter stopp för det på flertalet områden som IFRS tillåter eller kräver.

Även Fredrik Walmeus, redovisningsspecialist och Mattias Overud, redovisningsspecialister på Deloitte, förväntar sig förändringar för företagen i och med det nya regelverket.

– Om man generaliserar, utan att gå in på enskilda företag, tycker vi att det är förhållandevis bra att det bli ett internationellt inslag i redovisningen för de stora svenska företagen. Sen kan man diskutera hur stora företag detta ska gälla för, det vill säga är de nuvarande gränsvärdena på en lämplig nivå.

– Så som regelverket är skrivet nu är det kanske inga större förändringar för de större företagen. För de små företagen kan man ställa sig frågan om det är värt för dem att kosta på sig att införa K3-regelverket, det blir både en engångskostnad och en löpande kostnad att hålla sig ajour med regelverket.

Det säger Fredrik Walmeus, Mattias Overud påpekar att även de små företagen omfattas av K3:

– Det som är viktigt att poängtera är att K3 är huvudregelverket. Sen finns det en frivillighet för små företag att tillämpa K2 Det kan finnas en risk att mindre företag väljer K2 för att K3 är för komplicerat och förenat med högre kostnader att tillämpa, och inte utifrån vad som ger den ”bästa” redovisningen, säger han.

Vilka fördelar finns med K3-reglerna?

– Oavsett storlek beror det på vilka framtidsplaner man har: finns det kommande noteringar, eller kapitalanskaffning, eller om man ska göra större affärer med utländska leverantörer och kunder, så är K3 mer likt ett regelverk som företag internationellt känner sig komfortabla med. Det blir inte samma dramatiska skillnad som om man skulle använda K2, säger Fredrik Walmeus.