Så lönsam är innovationen

Jag har på senare tid tvingats brottas med frågan om i vilken utsträckning företagets innovationssatsning är lönsam. Går den ens att motivera för aktieägarna? Det korta svaret är: Det beror på.

Det är ingen enkel frågeställning. Vår ryggmärgskänsla är att investeringar i nya tjänster och produkter är bra. Att kunna ge entusiastisk personal verktygen för att kunna förnya helheten eller delar av det vi levererar. Det måste vara rätt.

Ett problem är mätbarheten. Hur lång tid får det ta innan vi ser en riktig återbetalning – payback. Vad är vår avkastning – ROI? Hur tänker ägarna och styrelsen? Har de tålamod att vänta på något stort eller vill de ökande och säkra rörelsemarginaler? Svåra frågor på flera nivåer.

Maximal intjäning optimerar inte ägarvärdet
För att kunna ge ett genomtänkt svar kanske man bör begrunda Milton Friedmans ”sanning” om att företagarens enda uppgift är att maximera företagets intjäning och på så sätt maximera ägarnas förmögenhet. För mer än 40 år sedan sade Friedman att i ett fritt samhälle så: “is there one and only one social responsibility of business—to use its resources and engage in activities designed to increase its profits so long as it stays within the rules of the game”.

Ett delsvar för en kapitalist är således att investeringar är rätt om de ökar ägarnas förmögenhet.

Till det bör man kanske lägga att man inte optimerar värdet för ägarna genom maximal intjäning utan genom att öka aktievärdet, se det som en kombination av utdelning och attraktivt hög aktiekurs. Kopplingen mellan resultat och företagets marknadsvärde finns, men är inte särskilt stark.
För att tydliggöra det kan man exempelvis tänka på Telia Sonera som försökte inta Uzbekistan i jakt på ökat resultat men eftersom det finns en dynamisk relation mellan resultat, risk och värde, och Telia Sonera övergav den mogna nordiska och förutsägbara marknaden för en totalt oförutsägbar och omogen marknad, så ökade risken genom att förtroendet minskade och den finansiella risken tilltog – värdet föll.

Fokus låg felaktigt på intjäning istället för på ägarnas bästa.

Innovation som investering
Innovation som investering kan bedömas på samma sätt. Om företagets ekonomiska resultat de kommande kvartalen är av central vikt så finns inga fördelar i en innovationssatsning.

En satsning måste betala sig på 24-36 månader, men eftersom företagsledningarna i våra företag byter besättning oftare än så kommer många projekt åka ut med badvattnet.

Vidare finns en naturlig risk i innovationssatsningar då långt ifrån alla satsningar, kanske en tredjedel ens återbetalar den ursprungliga investeringen.

Men om vi lyfter blicken från ekonomiskt resultat i närtid till uppgiften att berika aktieägarna, då kommer vi in på ett nytt område. Innovationskramare hävdar att en väl genomtänkt satsning ger förbättrad företagskultur och företagets roll i samhället kommer att uppmärksammas – satsningarna kommer då att förbättra företagets image och sannolikt även företagets aktiemarknadsvärde!

På samma sätt kan man ur ett strategiskt perspektiv säga att man bara kan ha förtroende för en ledning som försöker följa en föränderlig marknad med nya konkurrenter, produktalternativ och tjänstesubstitut med att satsa framåt genom att ge syre till en innovationskultur. Det smittar av sig på aktiemarknaden då marknaden blir mer komfortabel med vald strategi och ledningens genomförandeförmåga.

Svaret beror på fokus
Problemet är att det inte finns några bra belägg för att det är så. Men nu visar forskning att det de facto finns faktorer som sannolikt har en positiv effekt på värdet i ett kortare perspektiv. Flexibel tolkning av forskningsresultat har visat att marknaden uppskattar investeringar som görs på ett trovärdigt sätt. Med trovärdighet menas rimligen att det ligger nära företagets ordinarie aktiviteter och företagsledningen personligen visar att företaget står bakom satsningarna. Ett exempel är att byggföretag satsar på utveckling inom deras kärnkompetens och nyckelverksamhet, och att ledningen dessutom själva är intimt engagerade i projekten.

Samma forskning visar på ett positivt signalvärde avseende framtida intjäning i investeringar: I aktiemarknadens undermedvetna ökar övertygelsen om att företaget är på väg mot bättre intjäning om de vågar satsa på framtiden. I krassa termer: Det blir som en slags tolkning av insiderinformation, och om företaget vågar satsa framåt så är det sannolikt kopplat till att ledningen ser en ljusnande framtid.

Sammantaget är det av väsentlig vikt att företaget kommunicerar aktiviteter och att det ligger trovärdighet i botten. Aktiemarknaden har en imponerande förmåga att dissa information som känns konstruerad.

Den ursprungliga frågeställningen ”kan man räkna hem innovationsinvesteringar?” kan kanske anses besvarad så här:

•     Innovationssatsningar är rätt om ägardirektivet är att man skall försöka optimera värdet på ägarnas aktieinnehav.
•     Innovationssatsningar är fel om fokus är att maximera det ekonomiska resultatet, exempelvis avkastning på sysselsatt kapital.

Detta i sin tur leder oss till en intressant observation: Är ägardirektiv som inte har en strävan mot optimal aktiekurs ändamålsenliga?

Om skribenten: Ulf Löwenhav är finansanalytiker på IQuedo och
krönikör i CFOworld.