Säkringsredovisning till anskaffningsvärde

Säkringsredovisning till anskaffningsvärde innebär att vinster och förluster på säkrade poster och säkringsinstrument inte påverkar resultaträkningen. En säkringsredovisning innebär således att företaget i redovisningen lägger de vanliga värderingsbestämmelserna åt sidan och istället värderar den säkrade posten (eller motsvarande) och säkringsinstrumentet tillsammans som om de vore en transaktion.
I de flesta fall kräver detta någon form av effektivitetsmätning för att dokumentera bland annat vilka transaktioner som ska värderas ihop.
I den här artikeln, som är den sista artikeln i vår serie om råvaruderivat med mera och dess hantering, tar vi upp säkringsredovisning. Vi tar här inte upp alla aspekter utan enbart det vi, kanske lite slarvigt, benämner operationell säkring (operationell säkringsredovisning) samt säkringsredovisning ur ett redovisningsperspektiv (säkringsredovisning). Företagen har ofta bådadera och båda påverkar redovisningen, fast på olika sätt.

Operationell säkringsredovisning

Detta är inte något vedertaget begrepp, utan ett begrepp som vi använder här för att särskilja det från säkringsredovisning, som är den redovisningsmässiga termen. Operationell säkring är här säkringar som företaget ofta gör ur ett affärsmässigt perspektiv, men som inte behöver återspeglas i redovisningen som en säkring.
I vår föregående artikel redogjorde vi för hur priset på koppar varierar beroende på om företaget inte säkrar alls, säkrar valutan eller kopparpriset eller säkrar båda samt om inköp görs för ett halvår i taget. Eftersom koppar ska in i varulagret så är dessa kopparterminer inte finansiella instrument och kan därför inte säkras ur ett redovisningsperspektiv.

Som vi skrev i vår förra artikel så påverkar företagets val av derivat det pris som kopparn får i lagervärderingen, det vill säga kopparkontrakten och eventuella valuta- och kopparderivat blir tillsammans det pris som är kopparens anskaffningsvärde. Det är samma behandling som ett företag som exempelvis avtalat fram ett fast pris på sin el; det är detta pris som återspeglas i redovisningen som ett inköp. Detsamma gäller om företaget har ett rörligt pris mot elleverantören och kombinerar detta med ett elderivat, det vill säga rörligt elpris + elderivat = inköpspris för el som påverkar redovisningen.
Operationella säkringar gör företaget således exempelvis för att hantera en annan risk än en risk som går att säkra eller utan att tillämpa säkringsredovisning ur ett redovisningsperspektiv. Eftersom företagen ofta hanterar risker som ligger nära produktionen så är fungerande operationella säkringar ofta mycket viktiga för lönsamheten, vilket gör att de bör inkluderas i företagets riskpolicy.

Allmänt om (annan) säkringsredovisning

Syftet med säkringsredovisning ur ett redovisningsperspektiv är att resultatet ska återspegla effekterna av företagets riskhanteringsaktiviteter, vilka innebär att finansiella instrument används för att hantera vissa riskexponeringar som kan påverka resultatet. Företag använder säkringar för att hantera framför allt risker i form av valuta, ränta eller råvara.
Att tillämpa säkringsredovisning innebär att företaget delvis sätter de vanliga värderingsreglerna på poster i balansräkningen ur spel. Huvudregeln är att värdera alla transaktioner för sig. Säkringsredovisningen ska därmed ses som en alternativregel som innebär att två eller flera transaktioner värderas tillsammans. Säkringsredovisning är därmed en förmån och inte en ovillkorlig rättighet. Enligt K2 är det dock en skyldighet, men då enbart om det finns valutaterminer. Ett val att inte tillämpa säkringsredovisning ökar i många fall volatiliteten i resultaträkningen.

Att börja tillämpa säkringsredovisning kan göras när som helst och innebär således att företaget går från huvudregeln till alternativregeln. Det ses inte som ett byte av princip och tillämpas därför normalt framåtriktat. Företaget väljer själv vilka relationer som säkringsredovisningen ska tillämpas på. När företaget väl har valt att tillämpa säkringsredovisningen finns det stora restriktioner för hur säkringsredovisningen ska upphöra (men det redogör vi inte för här).
Företag som inte tillämpar säkringsredovisning värderar den säkrade posten och säkringsinstrumentet enligt följande (huvudregeln):

  • Säkrad post: investeringskurs och därefter omvärdering till balansdagens kurs över resultaträkningen.
  • Säkringsinstrument: verkligt värde över resultaträkningen (IFRS och K3 kapitel 12) eller anskaffningsvärde, dvs. oftast noll (K3 kapitel 11 och K2).

ÅRL

I ÅRL finns bestämmelser som tillåter företag att värdera finansiella instrument till verkligt värde. Dessa regler träffar endast de säkringsrelationer där företaget har valt att värdera finansiella instrument till verkligt värde.
Har företaget valt en värdering till verkligt värde så innebär detta per automatik att både säkringsinstrument och den säkrade posten värderas till verkligt värde enligt 4 kap 14 e § ÅRL vilket utgör en grund för säkringsredovisning.
ÅRL innehåller inga regler för säkringsredovisning till anskaffningsvärde.

K3 till anskaffningsvärde (punkterna 11.38-60)

En säkringsredovisning kräver dels att företaget har en säkrad post, dels ett säkringsinstrument. Båda dessa ska uppfylla kraven för finansiella instrument. De derivat som vi beskrev i vår föregående artikel kan således inte inkluderas i en säkringsrelation enligt K3, men däremot den leverantörsskuld som uppkommer.
De vanligaste formerna av säkringsredovisning enligt K3 är:
– Verklig värdesäkring, det vill säga företaget säkrar en post i balansräkningen, exempelvis en kundfordran i utländsk valuta,
– Kassaflödessäkring, det vill säga företaget säkrar ett framtida pengaflöde, exempelvis ett framtida inköp.
– Nettoinvestering i en utlandsverksamhet, oftast aktieinnehav i utländska dotterföretag, där aktierna är bokförda i SEK i moderföretaget, men där verksamheten bedrivs i en annan valuta.

Den säkrade posten/transaktionen och säkringsinstrumentet ska ha ett samband, eftersom syftet med säkringsredovisningen är att den ska eliminera eller i varje fall minska den risk som finns i den säkrade posten/transaktionen. Därför måste både posten/transaktionen och säkringsinstrumentet vara klart identifierade och dokumenterade.
Riskens karaktär ska framgå, exempelvis att det är företagets exponering för sina kundfordringar i USD som ska säkras
Det ska finnas en ekonomisk relation mell.an det som säkras och säkringsinstrumentet. Det betyder inte att det alltid ska vara hela beloppet som säkras; företaget kan ha som policy att säkra enbart 75 procent av beloppet för att företagsledningen anser att företaget kan hantera valutaexponeringen på det överstigande beloppet. Det innebär inte heller, vilket vi nämner ovan, att företaget måste tillämpa säkringsredovisning på alla säkringsrelationer.
Det sista kravet som ställs är att säkringen ska vara effektiv. Med effektiv menas enligt punkten ovan att säkringsinstrumentet i hög utsträckning verkligen motverkar värdeförändringar som kan hänföras till den säkrade risken. En uppföljning av effektiviteten av exempelvis en säkring av prognostiserad försäljning i utländsk valuta kan göras genom att jämföra storleken på utestående säkringsinstrument med på balansdagen prognostiserad försäljning.

K2

Enligt K2 är säkringsredovisning tillåten för finansiella anläggningstillgångar (p. 11.7), kortfristiga fordringar (p. 13.5) och skulder (p. 17.8) i utländsk valuta. Enligt dessa paragrafer är huvudregeln att omräkning ska göras till balansdagens kurs, men om den har säkrats med ett terminskontrakt så ska posten räknas om till terminskursen. I K2 är det därför underförstått att om det finns en terminssäkring så är den per definition effektiv. Det behövs således ingen säkringsdokumentation.
Säkringsredovisning är inte tillåten för andra risker än valuta och med andra säkringsinstrument än valutaterminer.
Bedömningen av om det finns en säkringsredovisning enligt K2 får göras i samband med bokslutet.

Exempel

Alfa AB har stora kundfordringar på sina kunder i USA och är oroliga för kursutvecklingen på dollarn. För att inte riskera att förlora pengar i SEK till följd av en försvagad dollar har Alfa ingått ett avtal med sin bank om en valutatermin. Det belopp som behöver säkras uppgår till 1 MUSD. Valutaterminen innebär lite förenklat att företaget genom detta avtal har fått en ”prislapp” på de dollar som kommer att inbetalas från företagets kunder.

Vi visar här hur redovisingen ser ut utan och med säkringsredovisning. I detta exempel förutsätts att Alfa har kalenderår som räkenskapsår. Transaktionskursen är satt som en kurs för kollektivet av kundfordringar av förenklingsskäl.

Om företaget väljer att inte tillämpa säkringsredovisning, vilket är ett val inom K3 men inte tillåtet enligt K2, händer följande i redovisningen:

Skulle företaget välja att tillämpa säkringsredovisning på sina kundfordringar i USD händer följande i redovisningen (vi har här en förenklad hantering och förutsätter att valutaterminen ingås samtidigt som kundfakturan uppstår):

En säkringsredovisning till anskaffningsvärde innebär att företaget från början bokar in sin kundfordran till den säkrade kursen och får då en längre nettoomsättning. Å andra sidan undviker företaget i det här fallet en valutakursförlust i bokslutet som sedan, året efter, delvis motverkas av en valutakursvinst.

Experterna sammanfattar:

Säkringsredovisning sker vanligen med kundfordringar och leverantörsskulder (som i exemplet här intill) men kan också göras för exempelvis framtida transaktioner. De företag som har gått över till K3 måste beakta de nya kraven på säkringsdokumentationer, men där finns lättnader vid övergången till K3.

Det är viktigt att företagets riskpolicy inkluderar alla typer av risker, oavsett om de redovisas särskilt i redovisningen eller hanteras innan posterna kommer in i redovisningen. När posterna väl kommer in i redovisningen är det viktigt att vara medveten om vilka transaktioner/vinster/förluster som kan uppkomma i redovisningen – både att förstå själv och kunna förklara för andra. Det är också viktigt att överväga om företaget har råd att spekulera i riskerna, om företaget självt har kunskap att hantera riskerna etc.

Vårt enkla exempel här intill visar att det är flera poster i resultaträkningen som påverkas av hur företaget väljer att hantera, i det här fallet, kundfordringar.

Eva Törning
About Eva Törning 20 Articles
Eva Törning är redovisningsspecialist på Grant Thornton samt ledamot i FARs Policygrupp för redovisning och IFRS for SME:s Implementation Group.