Sanningen om skillnaderna i ränta för små och stora företag

Skillnaden i ränta mellan större och mindre företagslån har generellt minskat under senare år. Under fjärde kvartalet 2013 var snitträntan på nya företagslån med rörlig ränta 2,55 procent för lån överstigande 1 miljon euro och 3,78 procent för lån understigande 0,25 miljoner euro. Skillnaden i ränta var alltså 1,23 procentenheter. (Se diagram)

Som argument för att räntorna är lägre på större företagslån än mindre lyfts ofta fram att riskerna varierar mellan små, medelstora och stora företag. Bland annat konstaterar Finansinspektionen återkommande i sina rapporter Bankernas räntor och utlåning att ”generellt är lån till mindre företag förknippade med en större risk för banken” och att det ”är därför rimligt att förvänta sig att det finns en viss skillnad i lånekostnaden för stora och små företag”.

Jag delar helt uppfattningen att olika risker är en relevant förklaring till olika räntor. Bankerna finansierar företagslånen med en andel eget kapital och en andel lånat kapital. När risken för en låntagare bedöms hög krävs en större andel eget kapital än när risken för en låntagare bedöms låg och eftersom bankernas aktieägare har högre avkastningsmål än vad bankernas långivare kräver i ränta skapar detta en motiverad spridning i räntorna. Företag med bedömt låg risk ska alltså betala en lägre ränta än företag med bedömt hög risk.

Under december 2013 publicerade European Banking Authority, EBA, information som för första gången möjliggör en kartläggning över vilka risker bankerna faktiskt har bedömt hos sina företagskunder och i rapporten Utvecklingen för företagslån kvartal 4 2013 som presenterades under februari framgår bankernas egna riskbedömningar av små, medelstora och stora företag. (Se diagram)

Som framgår av diagrammet är riskvikterna för små, medelstora och stora företag i stort identiska och hänvisningar till att risken motiverar högre räntor för små och medelstora företag är därför enligt min uppfattning felaktiga.

Samtidigt ska poängteras att riskvikterna används av bankerna för att beräkna hur mycket eget kapital som krävs för att de ska vara motståndskraftiga för oväntade förluster. Bankerna kompenseras sig även för väntade förluster i form av kreditförluster och de beräkningar som leder fram till riskvikterna innehåller lättnader för små företag. Lättnaderna innebär att riskvikten för små företag kan bli densamma som för medelstora och stora företag trots att banken bedömt att risken för obestånd är större. Därför kan argumenteras att räntorna för små företag bör vara högre.

Det argumentet neutraliseras dock enligt mig av de nya så kallade Basel 3-regler som gäller från årsskiftet. De nya reglerna innebär bland annat att riskvikterna för små företag reduceras med ytterligare knappt 24 procent och den motiverade effekten på räntorna av denna reducering är större än den premie som är motiverad för att risken för kreditförluster är större.

Jag menar därför att skillnaderna i ränta för små, medelstora och stora företag inte kan förklaras av att riskerna varierar. Istället beror skillnaderna enligt mig bland annat på att små och medelstora företag ofta både saknar andra finansieringskällor än lån och en referensram över vad som är rimliga räntevillkor.

Som jag lyft fram i tidigare krönikor kan du som CFO visa betydelsen av ekonomisk kompetens genom att ta tillbaka frågan om räntevillkoren från banken. Diskutera inte räntevillkoren utifrån vad räntorna är idag utan investera en timme i att förstå vad räntevillkoren borde vara och flytta diskussionen med banken från att handla om luddiga regelförändringar till just ditt företags unika situation. Vad är risken och en motiverad ränta för just er?

Om skribenten: Tommy Furland är grundare av Fundcurve och gästkrönikor på CFOworld.