Tjänstemännens kompetensutveckling står och stampar

Det här året var det fjärde året i rad som fyra av tio tjänstemän inte fick någon kompetensutveckling.

Åtta av tio tjänstemän vill ha kompetensutveckling på arbetsplatsen, men bara hälften så många får det. Det visar en undersökning från Unionen. Fackförbundet konstaterar också att det sett likadant ut i undersökningarna de senaste fyra åren.

De främsta anledningarna till att tjänstemännen inte får någon kompetensutveckling är tidsbrist följt av att företaget inte har en strategi för kompetensutveckling.

Paradoxalt nog verkar också företagen satsa minst på kompetensutveckling för de som behöver det mest. Företagen satsar nämligen helst på de yngre. Redan från 40–50 års ålder minskar satsningarna på kompetensutvecklingen.

— Alla är överens om hur viktigt det är med kompetensutveckling. Företagen får tillgång till kompetens och individen stärker sin ställning på arbetsmarknaden. Men i praktiken blir det annorlunda. Ofta är det så att i goda tider har man inte tid med kompetensutveckling – och i dåliga tider har man inte råd, säger Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen.

Lönsamt med kompetensutveckling

Att kompetensutveckling lönar sig för både arbetstagare och arbetsgivare visas av att sju av tio tjänstemän som genomfört kompetensutveckling säger att deras arbetsgivare tar till vara på den nya kompetensen.

— De arbetsgivare som gör rätt, förstår värdet av kompetensutveckling. De gör kort- och långsiktiga behovsanalyser. De arbetar strategiskt med kartläggningar och planer. Man ser de fackliga företrädarna som en tillgång och organiserar verksamheten så att kompetensutvecklingen verkligen kan genomföras i praktiken, säger Martin Wästfelt.

Nu vill Unionen att betydligt fler ska få kompetensutveckling i framtiden och de har flera förslag på hur det ska gå till.

— För det första ökade skyldigheter för arbetsgivaren att faktiskt genomföra kompetensutveckling inom ramen för anställningen. Ett starkare omställningssystem, för det andra, med möjlighet till stöd och råd under hela anställningen. Och till sist reella möjligheter att kunna vara studieledig mitt i livet. Kanske utbilda sig på halvfart under ett år för att på så sätt kunna gå vidare i yrket eller byta karriär, säger Martin Wästfelt.