Bara någon vecka efter att Fed i mitten av december 2015 levererat den första räntehöjningen i USA sedan 2004 började statsräntor falla kraftigt i de utvecklade länderna.
Orsaken var fallande råvarupriser, oro för amerikansk recession och ökad risk för hårdlandning i Kina. Svaga tillväxtmarknader och osäkerhet orsakad av kapitalflykt från Kina adderade till turbulensen. Efter den initiala nedgången studsade visserligen räntorna upp något, men till skillnad från aktier, krediter och råvaror var uppgången mindre och i skrivande stund har räntorna åter börjat närma sig bottennivåerna från början av 2015.
I Europa lanserade ECB i mars ett omfattande lättnadspaket med räntesänkningar, utökat och förlängt stödköpsprogram som omfattar även företagsobligationer och ett generöst utlåningsprogram för banker. Den nya månatliga stödköpstakten höjdes till 80 miljarder euro, vilket exempelvis innebär att ECB kommer att äga nästan 30 procent av Tysklands statsskuld när programmet löper ut i mars 2017. Även Riksbanken förlängde sitt stimulanspaket fram till årsskiftet, men minskar under andra halvåret obligationsköpen till 45 miljarder kronor, att jämföra med 65 miljarder kronor under det första halvåret. Riksbanken kan nu även köpa realränteobligationer och kommer vid årsskiftet att äga 37 procent av alla statsobligationer och 9 procent av realränteobligationerna.
Svagt KPI i Europa
Fallande råvarumarknader, men framför allt svagt KPI i Europa och Japan, sänkte inflationsförväntningarna. Inflationen fortsätter således att vara betydligt under centralbankernas målsättning på 2 procent. Det känns även som om risken är låg för att inflationen plötsligt oväntat skulle ta fart, vilket skulle kunna leda till stigande räntor. I USA har arbetsmarknaden fortsatt att förbättras, men det är i en avtagande takt. Visserligen är den rådande arbetslösheten på 4,7 procent nära den tidigare botten (4 procent) under it-haussen, och löneinflationen har efter fem år av bra sysselsättningsökningar sakta börjat stiga, men än så länge är det marginellt. Samtidigt bedömer jag att räntorna kommer vara begränsade på uppsidan till följd av svaga utsikter för en starkare global tillväxttakt och centralbankernas stora köpprogram.
Fed har även haft problem att fortsätta normalisera räntenivån efter den första räntehöjningen sedan sommaren 2006, i december 2015. Centralbankschefen Janet Yellens tal, den 29 mars, markerade en stor förändring i Feds fortsatta penningpolitik jämfört med argumentationen i december förra året. Trots att Fed behöll sina ekonomiska utsikter i stort sett oförändrade sänkte man sin prognos från decembers fyra höjningar till endast två under 2016. Samtidigt förväntar sig marknaden högst en räntehöjning under 2016 och bara drygt två räntehöjningar på tre års sikt. Tidigare förväntningarna om en höjning under sommaren har minskat drastiskt, efter den senaste tidens svagare sysselsättningssiffror och marknaden ser låg sannolikhet för en höjning vid mötet i juli (22 procent) medan en höjning vid septembermötet är lite mer troligt (42 procent). Mycket tyder således på att de låga räntenivåer kommer att bestå.
