Våga lita på magkänslan när du fattar beslut

Annons

Litar du mer på tekniska system än dig själv, tar du hellre det säkra, uppkörda gamla hjulspåret före det osäkra, precis som alla andra, så att det inte riskerar att bli helt fel? I så fall är du välkommen till klubben för det mänskliga beslutsfattandet!

”No risk – no return” är ett välkänt fenomen och ett ofta återkommande mantra i allehanda affärslitteratur. Men hur är det nu – kan vi ta oss framåt i allt hårdare konkurrens utan att ta risker? Går det att hela tiden fatta säkra beslut, och kan mer information hjälpa oss i allt detta?

Jag läste nyligen att den svenska marknaden för beslutsstöd är värd hiskeliga 1,1 miljarder kronor och att den globala affären värderas till 80 miljarder samt att den växer med 15 procent årligen.
Vidare läser jag i skrivande stund på någon av IDG:s sajter, under rubriken ”Boom för beslutsstöd”, att ”Mätetalen utgör grunden när verksamhetens instrumentpanel och beslutsstöd utformas. Därför är det viktigt att även de som arbetar med verksamhetsstyrning har insikt i teknikens möjligheter och förutsättningar, tillägger Magnus Björk.”

Frågor som då dyker upp i den bästa av världar är: Vilken information är viktig för oss och vem väljer ut KPI:erna? Ska vi styra mot uppsatta mål och strategier på data som elegant beskriver vad som hänt i det förflutna eller ska vi ge oss i kast med prediktiva analyser om sådant som eventuellt ska inträffa längre fram?
Och sist men inte minst: Förstår vi, så kallade beslutsfattare, på vilka grunder vi egentligen agerar?

Frågorna är många och svaren likaså – dessutom helt beroende av vem vi frågar och varför. Är vi lite oförsiktiga och frågar de som vi brukar fråga på något konsultbolag eller kanske en CIO blir svaret inte sällan: big data eller kort och gott bara mer information – oavsett vad frågan gällde.

"Världen är så som vi väljer att se den"

Vi lever i ett tidevarv då hälften av all information är max 15 år gammal och då ny information tillkommer i en allt snabbare takt. Inom en del vetenskapsområden beräknas kunskapsmassan fördubblas vart åttonde år och inte sällan blandar vi ihop korten och förväxlar mer information med ökad kunskap, vilket inte alls behöver vara sant. Tyvärr, ska väl tilläggas för ordningens skull. För hade så varit fallet hade vi varit i hamn – vi hade alla suttit på grön kvist hösten 2012.

Vi är i dag tillbaka på 1800-talet då 99 procent av alla människor fick 99 procent av all information till sig via skvaller. Med det dramatiskt tilltagande utbudet av information blir det allt svårare att välja rätt del av verkligheten att mäta på när vi ska fatta framtida beslut i dag. Helst utan risk.

Detta får mig osökt att tänka på en episod då rocklegendaren Frank Zappa skulle intervjuas i amerikansk tv på 60-talet av ökända talkshowvärlden Jim Pyne. Jim, som för övrigt hade ett träben efter amputation, öppnade intervjun med repliken: ”I guess your long hair makes you a girl.” Zappas svar lät inte vänta på sig: ”I guess your wooden leg makes you a table.”

Att extrapolera på en liten delmängd av den verklighet som vi valt ut att analysera kan få oss att dra märkliga slutsatser och detta är en utmaning som vi kommer att ställas för allt oftare då verkligheten inte längre låter sig fångas alldeles enkelt. Världen är inte som den är utan så som vi väljer att se den.

Tekniska hjälpmedel räcker inte
För några veckor sedan hade jag den stora äran att skriva förordet till en bok som en god vän är i full färd med att färdigställa. Det är en bok om hennes liv, en bok om osäkerhet, vilja och mod, en bok om vad man kan åstadkomma om man vågar ta risker – om man vågar lita på sig själv.

I mellanmjölkens förlovade land är vi inte alltid så bra på att våga, även fast det är ganska så väsentligt om vi ska vara med och forma vår egen framtid, göra bra affärer i en komplex och föränderlig värld eller kanske bara skapa ett liv såsom vi vill ha det.

I Sverige har det i många företag blivit viktigare att inte göra fel än att göra rätt. Att ta det säkra före det osäkra. Detta är, milt uttryckt, ett problem.

Och handen på hjärtat: Hur sugna är vi på att fatta beslut (läs: ta risker) om vi inte har all information som krävs för att verkligen veta, om vi inte har The Power To Know?

I min egen forskning har jag skrivit om ”no risk – no return” och inom affärsvärlden heter det ofta att vi måste ta ”kalkylerade risker”, men vem kan kalkylera dem på ett trovärdigt vis? Inte särskilt många törs jag påstå.

Vi måste ha tekniska hjälpmedel för att navigera i en värld som vi själva har skapat. En värld som i många stycken är alldeles för avancerad för vårt eget bästa. En värld full av information. Och det har vi, så långt allt väl. Men det räcker inte.

Jag tror att det krävs något annat, jag tror att det krävs något mer, jag tror att det krävs mod. Det krävs mod att handla, att få tummen ur ni vet vad och på den punkten kommer vare sig mer teknik eller information att vara oss behjälplig.

222 nya flygplan
Jag klev in i taxin i centrala Stockholm tidigare i höst och kände ett ”raaatch”. Det var byxorna till min favoritkostym som gjort sitt. Jag hade inte gått upp i vikt som min fru insinuerade, byxorna var helt enkelt slitna och det var hög tid att investera i nytt.

”Jag vet en skräddare som är kanon”, sa en god vän till mig.
”Prisvärd också”, tillade han.
”Men jag tror inte det är läge att ta av hushållskassan och handla hos skräddaren i detta nu”, sa jag. ”Inte läge? Ari, du är väl inte Grekland? Du kan inte spara dig ur detta.”

Jag kom att tänka på två av våra norska vänner, varav jag haft nöjet att träffa den ena.

På ett risk management-event i fjol berättade Björn Kjos, vd och storägare i Norwegian, för mig att han delade min dröm om att bara få en A4-sida med information när han informerades i allehanda frågor. Han berättade vidare om hur han hade fattat beslut på helt andra grunder än vad folk i allmänhet gör, hur han hade följt sin magkänsla, hur han hade gått emot strömmen och gjort tvärtom.
Att våga var något han återkom till gång efter annan i sitt tal – att ha modet att göra annorlunda.

Minst sagt annorlunda var det när Norwegian tidigare i år lade en beställning på 222 nya flygplan. I SvD kunde man i somras läsa att ”Följer man det officiella listpriset hamnar prislappen för planen på omkring 150 miljarder svenska kronor. Visserligen betalar inget flygbolag enligt listpriset men det är ändå en beställning som är så stor att många hickade till.”

Björn hade gjort det igen, inte heller denna gång tänkte han spara sig ur läget som flygindustrin befinner sig i, inte heller denna gång gjorde han såsom rapporterna ur beslutstödssystemen påbjöd.
Petter Stordalen, den andra norrmannen jag kom att tänka på, plöjer för närvarande ned miljarder i svenska hotellbyggnader eurokrisen till trots. Enligt honom går det inte att göra affärer och samtidigt bry sig om varje kris.

Så kanske det är som Erica Jong en gång i tiden formulerat det hela: ”If you don´t risk anything you risk even more”.

Jag tror det. Jag tror också att Björn och Petter tror det. Vad tror du?

Om skribenten: Dr. Ari Riabacke är beslutsstrateg, talare, forskare och rådgivare samt en av CFOworlds expertkrönikörer. Han driver Riabacke Stockholm AB, är medlem i Decide Research Group vid Stockholms universitet och en av landets mest anlitade föredragshållare rörande beslutsfattande och trender och visioner på området.